Hej!

 
 
 
Här ekar det tomt. Livet kom emellan. Jag har haft så fullt upp med sand mellan tårna, sommarbär, tid med vänner, cykelturer och ogräs och allt annat underbart som kommer med sommaren, så jag har har helt enkelt inte kännt mig manad alls att knäppa på datorn. Det är så mycket annat som känns sååå mycket roligare just nu. Sommaren river i mig. Jag vill göra allt! Sylta, safta, renovera, odla, ha sovmorgon, åka och bada, träffa vänner, fixa hemma och helst göra allt i något slags avslappnat mood. Min sommarekvation går helt enkelt inte ihop. Jag brukar alltid känna mig som mest stressad just under semesterveckorna och jag förstår ju att det hör ihop med de orimligt höga förväntningarna jag har på min tid. Jag är över trettio år nu och har fortfarande inte lärt mig hur jag ska förhålla mig till livet för att nå balans. Jag vill så mycket! Men det är ju också en styrka. Jag vill så mycket så jag nästan spricker, men hellre det än att inte ha lust med med något alls. Vi har hittils haft en otroligt fin sommar med många guldkorn som blir fina minnen att spara. Såklart är inte livet ständigt en dans på rosor. Emellan de fina bilderna man sparar som minnen är det såklart en hel del massa brus. Bråk är det värsta bruset här hemma just. Värmen är underbar men gör också människor till mindre trevliga och mer gnälliga - det är en lädom jag fått från den här sommaren. Jag har också lärt mig att barnen blir väldigt nöjda och glada av att äta glass och bada - så det gör vi mycket. Och det blir jag också glad av. Att vara småbarnsförälder kontra bilden jag haft av livet som förälder stämmer inte alltid överens. Det är verkligen inte alltid fjäderlätt och lyckligt och 100% självklart. Men även om inte tiden alltid är perfekt så kommer det små fragment av 100% lycka och de stunderna överskuggar allt annat. Så det är tur de kommer, de där stunderna. Här kommer några bilder från fina minnen att bevara, från stunder av lycka mellan bruset av allt annat...