Kärleken till sina barn

 
Kärleken till mina egna barn är olikt alla andra känslor av kärlek jag tidigare kännt. Den är obeskrivlig djup, för stor för att mätas och bara växer md tiden. Jag var orolig att kärleken inte skulle räcka till när vi fick ett tredje barn. Men det är som att finns ett litet hål i hjärtat för varje barn som kommer som fylls med outgrundligt mycket kärlek vid första mötet. En liten person, som är summan av kärleken till den man valt att dela livet med, och som är så mycket mer än bara det som blotta ögat ser. En liten person, som innehåller liv, personlighet och själ. Allt det finns i den lilla lilla kroppen, och vi föräldrar har det stora, stora ansvaret att till att dessa små, små varelser får allt de behöver för att växa, utvecklas och till sista kunna blomma ut till deras bästa jag. Vilket enormt ansvar vi har. Det bästa jobbet man kan ha tycker jag ♥
 
 
 
 
 

Hemma igen!

 
Nu är vi hemma efter en härlig semester i Kläppen!
Gud va jag älskar vintersemester med allt vad det innebär. 
Extra kul är det nu när grabbana börjar kunna åka själva.
Ser så mycket fram emot den dagen då vi alla fem kan swisha ner i backen tillsammans!
Harry åker helt själv och är superduktig. Olle har åkt lite själv i år men han kan inte riktigt svänga eller bromsa själv, dock så tror han att han har full kontroll, så han är en allmän fara för både sig själv och andra i backen.
Men till nästa år tror jag nog att det släpper för honom. 
Barnen är så nöjda efter att få ha spenderat åtskildiga timmar i backen, klättrat och lekt i enorma snövallar, fått bo ihop med sina bästa vänner och fått hur mycket tid och uppmärksamhet av oss vuxna som de velat. 
En härlig vecka avslutades med en mindre härlig hemresa med sjukt många stopp och en mycket ledsen Kerstin som inte alls var speciellt peppad för att åka bil. Men hem kom vi, trots att resan tog 6,5 timme istället för 4. 
Nu är vi hemma, och vardagen är redan igång. Som tur är inte vardagen så dum den heller!
Love Life ♥