Små sälar

 
Badhuset i Karlskoga är vårt utan tvekan bästa utflyktsställe. Lagomt långt, superbarnanpassat och barnen bara älskar det! Kerstin har hunnit vara där två gånger i sitt liv hittils och även hon verkar gilla det!
 
 
 
 
 
 
 
 

Ny tid

 
Nu har Johan varit igång och jobbat i en vecka. Jag är nu själv hemma med lilla Kerstin och gipset.
. Det är alltså två saker att förhålla sig till. En liten spädis och det där gipset. För mig har just den kombination kännts som svår att få att fungera, men jag måste säga att den här veckan har gått långt över förväntan. Tack vare att den där spädisen är världens nöjdaste och tack vare att det där gipset faktiskt går att trampa ned och belasta, fungerar våra dagar här hemma riktigt bra. Jag har fått massor gjort i skolan, vilket ger mig en enorm tillfredställelse.Tur jag har den, jag har verkligen ett stort behov av att få känna att jag presterar och gör något meningsfullt i min tillvaro. Och just nu ger förutom föräldraskapet, skolan mig just den stimulansen och tillfredställelsen. 
 
Äntligen har våren kommit till Grunnebacka. Johan är i full färd med att kapa och klyva nästa års ved och trädgården har nu börjat att vakna upp ur sin vintervila. Några penseer har fått flytta in hos oss, och i Revsten frodas vårsådden med sommarens grönsaker och blommor. Det är som det ska trots det där gipset. Och tur är det, annars hade jag nog blivit galen där jag sitter!
 
 

Kerstin 4 månader

 
Förra veckan fyllde Kerstin 4 månader. Vår lilla bebis har blivit så stor! Hon är fortfarande en glad och förnöjsam liten dam, som finner sig i det mesta. Att ligga ned när hon är vaken finner hos sig visserligen inte i, men annars är hon nöjd och glad, så länge hon får vara med där allt händer. Hon greppar leksaker nu och fibblar mycket med sina små händer. Hon för händerna framför ögonen och vänder och vrider på dem, innan hon stoppar dem i munnen för att se hur de smakar. Igen och igen och igen :)
 
För några veckor sean hittade hon sin röst. Sedan den stunden har det inte blivit tyst på lilla Kerstin. Hon pratar , jollrar och smacka och gör små pruttljud. Det är sällan tyst numera här hemma!
 
Hon är en stadig bit. Nu sitter hon stadigt på höften när man bär henne och hon vrider smidigt på huvudet för att kika runt på vad som händer. Hon sitter gärna i sin stol, med med lite stöd runt omkring, annars hamnar hon på sned. Hon äntligen börjat skratta ljudligt, det första skrattet kom när jag bytte gipset i förra veckan på ortopeden. Det är just en fin plats att avsätta sitt första skratt på!
 
Hon dregglar och dregglar och dregglar. Ständigt har hon en blöt fläck på magen.
Och bada är något hon älskar. Inte en enda gång har hon varit ledsen när vi badat henne. De två gånger hon badat i badhuset har hon varit som en liten säl. Gupp gupp med underkroppen för att ta sig frammåt.
Det ser helt galet underbart ut!
 
Hennes hår är så långt så vi nu kan sätta upp det i toffs. Det som kommit de senaste månaderna är alldeles kritvitt så Kerstin verkar bli en blond liten madame så småningom. Precis som jag och Johan var när vi var små. Hon vänder sig från mage till rygg men inte tvärt om. Hon rör sig inte så mycket, hon har fullt upp att fibbla med sina små händer just nu :)