Möhippa!!


Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Sofies möhippedag, Hurra Hurra Hurra!!






Att vara förälder

 
 
 
Den 13 juni 2011, då jag fick reda på att jag väntade barn, blev jag mamma. Även om man teoretiskt sett inte blir förälder förens barnet i magen föds, så klev jag in i föräldraskapet direkt. Det fanns inga 9 månader att förbereda föräldraskapet som jag trodde innan, utan här och nu, den 13 juni 2011, hade jag fått ett livslångt ansvar  att ta hand om och sörja för en liten lite kopia av mig och min man. Jag bar barnet och livmärde det från dag 1, och varje beslut jag tog skulle fortsättningsvis påverka vårt lilla liv. Då var det förstås svårgreppbart och surrealistiskt att jag hade en liten bebis i magen, men mammarollen flög ändå över mig och förändrade mig själsligt från den första stunden då jag fick veta.
 
8 månader senare, en kall kväll i januari, fick de själsliga förberedelserna sättas på prov när lille Harry föddes och fick se livet från utsidan. Föräldraskapet blev på riktigt,och hela livet förädrades och kastades om som i en tornado. Jag trodde att jag var förberedd, och på många sätt var jag det, men jag hade ändå aldrig kunnat föreställa mig hur det skulle bli. Jag trodde att det skulle bli fantastiskt, och det blev det, bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Jag trodde att det skulle bli jobbigt att vara vaken på nätterna. Det är sjukt jobbigt att bara sova någon timme per natt.
Jag trodde att jag skulle älska vårt lilla barn. Jag älskar honom mer än någon annan och mer än livet. 
 
Jag tänker ofta på hur jag var och hur jag tänkte innan jag blev förälder. Jag hade väldigt mycket åsikter (även om jag höll dem för mig själv), om hur andra uppfostrade sina barn. Jag tyckte att någon var för hård mot sina barn, jag tyckte att en annan var för slapphänt, jag tyckte att några av mina vänner isolerade sig sen de fått barn, några andra hade det stökigt hemma. Jag lovar härmed att jag tar bort alla dessa, i huvudet sagda, tyckanden. De är raderade och frågetecknen är uträtade. Jag förstår nu. Alllt blir inte som man tänkt sig och man ändrar sina värderingar, prioriteringar och åsikter.
Alla mina vänner och släktingar är underbara föräldrar och det finns inga pekinnar värda att peka med. Våra barn har det bra och vi duger. Däremot finns det barn som inte har det bra, men de finns inte i min närmsta omgivning (som mina ögon kan se).
 
Det jag vill komma fram till är att det är väldigt lätt att tycka och tänka över andras sätt att uppfostra sina barn på, men jag har insett att det ofta finns väldigt goda anledningar till att föräldrar gör som de gör..
 
 
 
 
 
Här kommer en liten guide i min verklighet
 
Föreställning 1: barnet äter det jag lagar med god aptit eftersom jag varit duktig från början med smakportioner och noga följt konstens alla regler.
Verklighet: Harry Folke Wiik har aldrig varit speciellt förtjust i hemlagat. Burkmat, makaroner, korv och vindruvor går dock bra.
Förklaring: ?
 
Föreställning 2: barnet somnar i egen säng kl 19.30 efter en godnattsaga och sover till kl 8 dagen därpå.
Verklighet: Läggningarna snittar ofta på 2,5 timme, ofta tar vi bilen någon mil vid 23 snåret för att få honom att somna, när vi inte orkar längre.
Förklaring:Harry har fortfarande inte kommit in i ett bra sömnmönster efter 4 månader med öroninflamation. (In case of att du tänker skriva något gott råd, så Ja, vi har provat allt.)
 
Föreställning 3: barnet och jag ska lekdejta så ofta vi bara kan då flera av mina vänner fått barn samtidigt som mig!
Verklighet: Harry är livrädd för andra barn och under hans första år grät han sig igenom våra interna babycafér och lekdejter.
Förklaring: Harry är känslig för ljud  (hör ihop med hans öronproblematik) och har svårt för vissa ljudfrekvenser, bland annat barnskrik. Vill dock tillägga att det är mycket bättre nu och att de sista månaderna gått hur bra som helst att leka med andra barn.
 
 
Sammanfsattningsvis blir det inte alltid som man tänkt sig, men man får acceptera läget och göra det bästa av situationen! Livet med Harry är Way over better än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.och jag är helt tokig i honom! Att skaffa barn ger livet en helt ny mening och jag hoppas att alla mina närmsta vänner kommer att få uppleva det!
 
Sååå, hem o gör barn nu brudar... !
 
 
 
 
 
 
 
 

Snabbtårta

 
 
För ett par år sedan ärvde jag ett recept på världens godaste och enklaste tårta av min moster. Man slänger ihop den på 10 min och den ska bara gräddas i 15, perfekt när man har bråttom eller när sötsuget sätter in...
 
 
 
 
 
 
Snabbtårta
 
1 ägg
1 ½ dl socker
1 ½ dl mjöl
1 tsk vaniljsocker
50 g smält smör
 
 
Vispa ägg och socker lite lätt. Rör i resten av ingredienserna. Grädda i en liten smord och mjölad springform i 175º ca 15 min (tills kakan börjar få lite färg). Ta ut kakan och låt svalna. 
 
Dekorera med ca 2,5 dl grädde och ett berg av färska bär!