Friendship that lasts

Min älskade vän Linda var hemma på en blixtvisit i helgen så igår tog jag en tur till stan för att träffa henne. Linda och jag har känns varandra sedan vi sprang runt i blöjor, och vi har varit bästa vänner sedan dess. Det är verkligen något speciellt, och det förstår jag mer och mer ju äldre jag blir.. Jag är inte den bästa på att vårda mina relationer, jag har så många bollar i luften att jag ofta glömmer att ta hand om mina vänner! Men jag ska försöka att bli bättre på att visa mina vänner hur mycket de faktiskt betyder för mig.

YEE HAA!

 
Nu börjar det sakta men säkert ordna upp sig här hemma. Mannen i huset börjar efter en långdragen magsjuka återhämta sig, och äntligen har det vänt för lille Harry. Harry har haft en av sina värsta veckor hittils i sitt liv, med mat och vätskestrejk i nästan en vecka, med öroninflammation, feber, tandsprickning och magsjuka. Men igår kändes det som att det vände, så det känns helt fantastiskt. Han är inte bra men mycket bättre än vad han var för ett par dagar sedan.
Så igårkväll tog jag mig själv i kragen och unnade mig lite egentid för att gå på Beas 25års fest med vilda västern-tema! Det var en superbra ordnad fest med god mat och roligt folk :)
Dom hade pyntat hela trädgården med halmbalar, mjölkkannor, lyktor och massa annat som hörde till temat.
Här kommer några bilder från gårdagen! 
 
 
 
 
 

High chaparall!!


Nu har jag lämnat sjukstugan för en stund och begett mig till Skottlanda på Cowboyfest hos Bea! Johan fick stanna hemma med Harry då sviterna efter magsjukan fortfarande sitter i... Men nu ska jag få tänka på något annat och umgås med underbara vänner! Fler bilder kommer senare...